Uppgörelse med C

(Text framtagen 20 dec 2012-1 jan 2013)

Centern före Maud Olofsson var Sveriges Socialliberala parti.
Dess mest naturliga samarbetspartner var Socialdemokraterna. Men Maud Olofsson drog istället Centern åt höger och blev ett alliansparti till försvar för egoism och ”taförsigsamhet”.

”Centern har under årtionden varit det pålitliga mittenpartiet med stark känsla för småföretag, jordbruk, miljö, landsbygd, regional utveckling och social rättvisa, inte minst i fråga om pensionärers villkor. Detta politiska budskap, grundat på solidaritet och rättvisa, har uppskattats på landsbygd och i storstad. ”Stad och land hand i hand” har inte tidigare varit en tom och innehållslös paroll.” (Börje Hörnlund centerpolitiker fram till 2010 och tidigare arbetsmarknadsminister som lämnat C pga den utveckling som skett där.)

Centerns utspel i modern tid har övergivit sina rötter och lantbrukarna i en förvirring av sällan skådat slag. Gamla trogna Centerpartister har plötsligt hamnat i en politisk hemlöshet.

Splittringen inom Centerpartiet kan komma att locka till ett nytt parti alternativt att de som nu styrt skutan på grund avsätts och en helt ny besättning röstas fram.

Sedan valet av ny ordförande har centrala personer i C -ledningen öppet lämnat den socialliberala ideologin och istället angivit en riktning som är nyliberalistisk och prokapitalistisk. Denna slags utveckling kan leda till det som hänt i Tyskland och Norge med extremliberala partier.

Det vore fel att anklaga den unga ordföranden Lööf för förfallet. Det startade långt tidigare under Maud. Det man kan se nu är att den särskilda riktning partiet tagit har sitt ursprung bland dem som röstade fram och promotade Lööf. De har plockat upp Lööf och förvandlat henne till sitt språkrör med en ordsvada och nonsensretorik som åtminstone gått hem i delar av centerleden. Jag misstänker att resten av svenska folket inte är lika lättförförd.

Ekots inrikespolitiska kommentator om Lööfs tal 2 februari till en 500 hövdad centerpublik som varit med och rösta fram Lööf och som nu inte tycks kunna ta sig ur situationen, handlar om att gjuta olja på vågorna men det räcker inte.

Det går inte att komma ifrån att man kan inte kasta ut alla pusselbitarna i vårfloden och hoppas på att de samlar ihop sig i rätt ordning då de kommer till sjön. Ledarskapet håller inte, logiken håller inte och framtidsplanerna är en förvirrad kompott av populism och radikala idéer utan sammanhang.

Det står klart att C misslyckats att arbeta fram en ideologi och därmed finns heller ingen strategi. Ingen strategi, ja då bli taktiken att planlöst hoppa på olika tåg.

När jordbruksminister Eskilsson anser att Sveriges bönder i svår kris ska förhandla med mejerierna och inte räkna med något stöd så är sveket fullbordat. C har därmed lämnat landsbygden, bönderna och egentligen svenska folket åt vulgärkapitalismens öde.

Idéprogrammet som presenterades kring årsskiftet 2012/2013 visar på extremliberala förslag med en blandning av högerkonservatism men man förklarar inte hur det ska hålla ihop. Oavsett Lööf nu backar så är skadan skedd och förtroendet ute i landet antagligen omöjligt att återställa. Och med en partiledare som inte har de egenskaper som förmedlar ett förtroende blir det svårt att ta sig in i riksdagen.

– Enkelt uttryckt vill man hänga julgranen med ett antal radikala granater men först såga ned den, kapa grenarna och sedan pulvrisera stammen.

Hållbarhet har blivit en floskel som upprepas likt ett mantra. Ja en sak är säker idéprogrammets hållbarhet är kort, inte mer långvarig än snittblommor.
– Idéprogrammets tal om trygghet handlar enbart om grundläggande fysiska behov. Snarare är det så att idéprogrammet orsakar otrygghet genom att helt bortse från hur vi ska förbereda individ och samhälle. Samarbetet med ideella organisationer, utvecklingen av vård och omsorg, den civila beredskapens förutsättningar, att förbereda för större kriser. Inget av detta finns i idéprogrammet.

– Att framhålla C som ett feministiskt parti blir förvirrande, trovärdigheten i detta går förlorad redan genom förslaget till månggifte.
– Istället borde man diskutera vad likvärdighet, rättvisa och solidaritet innebär. Att det inte nämns något om medmänsklighet ligger också i linje med ”taförsigsamheten” och den socialdarwinism som genomsyrar Lööf.
-Förslaget till platt skatt gynnar de rika, därmed har man placerat sig på den yttersta konservatismens högra flank. Lämnat bondetåget, det sociala ansvaret och flyttat in i börshusets slåtter.

När man skriver att det offentliga samhället ska ta ett ansvar för grundläggande service i hela landet så står det helt i motsats till förslaget om en federal union som överlåter åt det lokala att bestämma, till och med lagar.

– Övergripande lagar som rör socialtjänst, arbetsmiljö och skolplikt kommer att urholkas och öppna upp för nygamla lösningar såsom fattigstuga, träldom och heligbokstudier.
– Om man ska spåra en bakomliggande agenda så är det en slags tokig vision om en svensk teapartyrörelse, ett svenskt USA styrt av de konservativa/extremliberala. Därmed kan man ana att nyliberalisterna gärna ser Sverige som medlem av Nato fast det ännu inte sägs rent ut. Men räkna med att det kommer.

– Till de nyliberala förslagen hör fri invandring. Det är ett inhumant förslag åt alla håll. Om man nu utgår från trygghet så leder fri invandring stället till en polarisering och ytterligare stöd för SD. Möjligen banar man väg för den slags arbetskraftsinvandring som kunde förvandla en grupp från Kamerun till slavarbetare i svenskt jordbruk.

Centern har under alliansen hårt tryckt på utförsäljning av statliga bolag med avreglering av järnvägen, elmarknaden och apoteken. Det har fått negativa konsekvenser för Sverige och Sveriges befolkning.

Centerns motiverar avregleringen av järnvägen så här:

Varför det är bra med konkurrenssättning av SJ.
– Med fler tågoperatörer ökar konkurrensen om gods och resenärer vilket bidrar till effektivare resursutnyttjande, vilket kommer samhället till del i form av lägre priser och bättre kvalitet. Detta har vi sett på många marknader som öppnats upp. Ett exempel är den spårbundna godstrafiken som i Sverige sedan 1996 haft en situation med fri konkurrens vilket gett effektivare transporter och bättre priser för transportköparna.

Var snäll bevisa att det har blivit bättre för konsumenterna. Snarare har det väl aldrig varit så många klagomål.

C-visionen kräver dessutom central europeisk och statlig reglering. Det går stick i stäv mot den decentralisering som Centern säger sig vilja skapa. Tidigare hade vi lokaltåg ägda lokalt. Idag sitter något bolag i Europa och beslutar om lokala sträckningar. Det är knappast decentralisering utan internationalisering.

Ska Centern upprätta sitt förtroende i landet måste man antagligen byta ut hela ledningen.

Osäker på om det räcker skulle Demokraterna kunna vara ett alternativ för avhoppare och alla som ser andra lösningar än EU.

1 jan 2013 /BP

Kompletterad med

Gunnar Hedlund 1968:

”Vi bör eftersträva ett samhälle, som så långt möjligt ger alla människor lika möjligheter, lika stor del av vad tillvaron kan bjuda. Vi vill ha rättvisa. Vårt mål är då jämlikhet – så långt sådan är möjlig. Politiken skall vara jämlikhetspolitik, solidaritetspolitik.

Det är väsentligt att minska löne- och inkomstskillnaderna.

Vi har format centerpolitiken till en pådrivande kraft för välfärd, jämlikhet, rättvisa.

Det är inte minst angeläget att motverka den finansiella maktkoncentrationen, som kan växa fram i ett privat näringsliv. Den gamla liberalismen, låtgåliberalismen, leder egentligen fram till ett självsvåldssystem, som inte kan ge tillfredsställande förutsättningar för de enskilda människornas initiativ och företagsamhet.”

%d bloggare gillar detta: